Lite..ledsen?

Så länge jag kan minnas har jag hatat denna lägenheten för att den är för liten. Jag vill ha ett stort kök som man kan sitta i och jag vill kunna laga mat ordentligt utan att behöva skära grönsaker på spisen. Jag vill kunna diska utan att skvätta ner hela köket och jag vill få plats med en extra kartong flingor. Jag vill slippa städa varannan dag och jag vill slippa allt stök som uppstår så fort man ställer nåra burkar på bordet. Jag gillar inte små lägenheter. Jag vill ha en stor rymlig där jag får plats med alla mina saker. Jag vill ha ett stort badrum där jag kan grejja iordning mig mig i lugn och ro och som kan vädras. Jag vill ha ett sovrum som jag kan sussa gott i och jag vill ha ett enskilt datarum med ett databord att sitta vid. Jag vill ha ett ordentligt matbord och slippa käka middag i soffan framför TV:n varje dag.

Allt detta kommer jag få. Jag förstår inte varför jag blir..ledsen. Det känns ungefär som när man lämnade ifrån sig ett djur när man var liten. MITT djur som någon annan skulle ha roligt med. Som jag upplevt så mycket med. Så känns det med lägenheten jag bor i nu. Jag hatar den, det gör jag verkligen och det ska bli så jävla skönt att flytta till större i helgen. Men alla minnen som finns här, alla roliga stunder som jag haft med Thomas och massa vänner. MIN lägenhet. Min första egna lägenhet. Och antagligen enda också. Ska den fyllas med massa andra människor sen som ska ha roligt? Den är ju MIN.

Jag får ursäkta för att jag är så enormt barnslig för det är jag verkligen. Men jag blir bara ledsen, som sagt.